Hur kan jag vara viss om min tro?
...är titeln på ett alphaföredrag som trots att jag hört det tre gånger, varje gång väcker något inom mig. Det handlar om hur andens ankomst förändrar oss och indirekt även våra relationer med andra människor. Första gången brast det fullständigt och jag kände mig så långt ifrån den av anden fyllda människan att jag tvingades fly från rummet. Tårflödet gick inte att hejda och jag kände mig så liten. Tanken på att det undret skulle ske med mig kändes totalt omöjligt, trots att jag längtade så starkt efter det. Nu i efterhand var det den händelsen som var en dörröppnare för anden.
Andra gången kändes det bra att lyssna, budskapet fick smälta in. Idag, den tredje gången fylldes jag av en så stor tacksamhet, det blev några tårar nu också, men den här gången av glädje.
Jag har inte alla av de andens frukter som beskrivs, inte ens hälften av dem om jag ska vara ärlig, men tanken på vad Gud har gjort med mig sedan första föreläsningen, fyller mig med glädje. Jag är självklart inte perfekt men den ro och tillit som finns hos mig nu, fanns inte i den upprörda Maria som lämnade rummet övertygad om att det vackra löftet inte kunde gälla henne.
Hon hade fel och det är jag så innerligt glad för..... tack Gud för det!
Andra gången kändes det bra att lyssna, budskapet fick smälta in. Idag, den tredje gången fylldes jag av en så stor tacksamhet, det blev några tårar nu också, men den här gången av glädje.
Jag har inte alla av de andens frukter som beskrivs, inte ens hälften av dem om jag ska vara ärlig, men tanken på vad Gud har gjort med mig sedan första föreläsningen, fyller mig med glädje. Jag är självklart inte perfekt men den ro och tillit som finns hos mig nu, fanns inte i den upprörda Maria som lämnade rummet övertygad om att det vackra löftet inte kunde gälla henne.
Hon hade fel och det är jag så innerligt glad för..... tack Gud för det!
