magna

P.O Enquist skrev i romanen Nedstörtad ängel att det vi mest fruktar är både att bli sedda på riktigt och att inte bli sedda.Om någon verkligen ser oss riskerar vi att i dennes ögon väga för lätt på vågen, denne seende någon kan upptäcka att vi går i för stora skor. Motsatsen, att inte bli sedd, gör oss till ingenting. Vi har ingen att spegla oss i och få bekräftelse från. Det blir som ljudet av fallande träd i skogen när ingen är i närheten, finns ljudet då? Finns vi om ingen ser oss? De flesta av oss går genom hela skalan, ibland under en och samma dag. Kan det vara därför tanken på en Gud som ser oss precis som vi är kan vara så skrämmande för många människor?

Mina första tydliga möten med gud var kortfattade och bryska, han lät inte alls som den milda och kärleksfulla gud jag fått beskriven för mig, ändå visste jag att det var gud och att den bryska rösten i mina drömmar ville mig väl. Det var så det började på allvar någonstans innan jag skulle fylla 30 år. Under några år fick jag budskap på olika sätt och även insikter, men jag upplevde det som att de stjälpte mer än hjälpte mig. Jag ville inte lyssna eftersom jag inte visste vad jag skulle göra av informationen, den passade inte in i det sammanhang som var mitt. En av insikterna var att inget mänskligt skulle kunna fylla det tomrum som fanns i mig. Det var en smärtsam insikt och jag fortsatte ändå att försöka fylla det själv genom bekräftelse, relationer och prestationer. Sommaren 2007 gick det inte längre, mitt liv fungerade inte och jag sökte mig till ett sammanhang där det fanns möjlighet att dela de här tankarna som rörde till det och där jag fick chans att få svar på viktiga frågor. Det sammanhanget var kyrkan. Här fanns underbara människor med öppna famnar, jag visste ganska snart att det här var rätt plats att vara på. Började gå på alphakursen för att få svar på frågor, samt en bättre kunskapsmässig grund. De viktigaste frågorna var utan att jag var klar över det från början ”älskar gud mig, är jag värd hans kärlek”, svaret på de frågorna blev ja i samband med att min tro blev stabil, efter det behövdes inga andra svar. Min ibland sviktande tro slutade svikta när jag under 2 timmars lopp fått en ikon föreställande Jesus med texten ”jag är vägen sanningen och livet” och en matchande ljusstake som ägarinnan plötsligt tyckt var min. Gåvorna gavs av två olika personer, 3 dagar efter att man under alphahelgen bett om att jag skulle få en starkare tro, vilket ingen av de två givarna kände till. Återigen, tydliga budskap, ändå tog det mig en halv dag att göra kopplingen till vad som hänt under helgen. Det här och möjligheten att utan rädsla ställa frågor och delta i en fantastisk gemenskap har betytt mycket. Det kristna kärleksbudskapet visades i handling och inte bara i ord. Nu vet jag att gud väljer det tilltal som var och en bäst förstår och jag hade på några sekunder irrat bort mig i tolkningar av vad jag hört om hans budskap kommit i form av en mild viskning. Det hade antagligen slutat med att jag ifrågasatt att jag ens hört något. Gud är en genialisk kommunikatör!

Tjänande. Är nyckelordet idag. Det handlar om att göra val som gynnar din nästa och som kan innebära att dina egna behov och önskemål får stå tillbaka till förmån för den andres välmående. Att medvetet göra sådana val är som balsam för själen och ger egot en rejäl match. I det långa loppet finns ingen förlorare även om det till en början kan se ut som det. Den som kan se ut som en förlorare vinner i slutändan en slags värdighet som inte kan vinnas på annat sätt än att man älskar sin nästa genom att medvetet kliva åt sidan för dennes skull. Jesus lärde oss att den störste skall tjäna de mindre, det är genom tjänandet vi blir stora. Tack Gud för de många möjligheterna vi dagligen får att tjäna dig. Vi har varje dag möjlighet att göra de val som gynnar vår nästa.

Harmoni. Dagens ord värmer gott i hjärtat och de dagar som dominerats av det är dagar värda att gömma i minnet, för att tas fram vid behov. Ibland ger Gud oss sådana här dagar och det bästa vi kan göra är att njuta av de stunderna….”för man vet ju inte när man är glad nästa gång!” skojar bara ;). Att kunna njuta av stunden JUST NU, medveten om att det är en gåva och inte en självklarhet. Tack Gud för den oas som den här dagen har varit för mig. Under de harmoniska dagarna finns en klarsyn som inte är självklar andra dagar, beroende på att det inte finns några överväldigande känslor som skymmer sikten, dagen bara ÄR. Om harmoni råder underlättas mötet med andra vilket jag märkt under dagen i mötet med min son, vår kväll har varit så bra. Nu har dagen övergått till natt, en ny dag gryr om några timmar, det ska bli spännande att se vad den för med sig ;)

Livet är det som pågår medan vi är upptagna med annat. Vi försöker styra upp våra liv genom att göra karriär, skaffa barn, utveckla oss själva m.m men i själva livskraften finns något mycket starkare än vi kan rå på, utan att flyta med den kommer vi inte dit vi vill. Vi får kanske vårt hus, det där drömjobbet och den där fantastiska människan som fångat just vårt hjärta, men ändå kan något fattas oss. Så kände jag det och fann Gud, vilket var ett överväldigande möte som förändrade mitt liv. Det kommer ni att märka när ni läser mina bloggar, Gud finns i mitt liv varje dag, men framför allt kommer bloggarna handla om hur det är att vara  människa, med allt vad det innebär.