Hur återfå förlorad tillit?
Det finns ett gammalt ordstäv som säger "Lär dig livets stora gåta älska, glömma och förlåta". Men ordningen känns inte helt rimlig. Det är orden glömma och förlåta jag ser som felplacerade. De gånger någon vi har en tillitsfull relation till på något sätt skadar oss, genom ord, attityd eller handling, måste vi börja med att förlåta om relationen inte ska brytas helt. Både för relationens skull och för sitt egna välmåendes skull. Att bära på agg mot någon skär som en kniv även i våra egna hjärtan. När vi har lyckats förlåta återstår att glömma, vilket är så mycket svårare än att förlåta.
Om vi någon gång har upplevt att en vän medvetet velat skadat oss, hur gör vi för att återfå den tillit som fanns innan händelsen? Är det ens eftersträvansvärt att försöka?
Jag tror att om kärleken (i vilken form det nu är) finns kan det kännas angeläget, men går det?
I en film som kom 2004 "Endless sunshine of the spottless mind" raderar huvudpersonen en exflickvän ur sitt minne med teknikens hjälp då hon redan har gjort det samma. De möts och blir återigen attraherade av varandra fast de ser varandra som nya bekantskaper. Så långt stödjer filmen min tanke ovan, glöm bort det obehagliga och börja på helt ny kula.
Nu finns ju tyvärr inte den tekniken så det går inte att genomföra och dessutom börjar huvudpersonen efter ett tag att kämpa för sina minnen av exflickvännen. Så tanken att bara radera ut minnen, hur obehagliga de än är, kanske inte är så bra.
Så trixet för att vänskapen ska överleva ett medvetet svek verkar vara något helt annat, kanske inte alls glömma utan istället acceptera hur situationen ser ut. "Lär dig livets stora gåta älska, förlåta och acceptera". Rimmet blir definitivt inte lika bra men så mycket mer rimligt.
