magna

Jag hittade i expressens söndagsbilaga en intervju med Syster Maria på Sankta Birgitta kloster. Journalisten frågade henne hur hon såg på lydnad. Hennes svar var att hon likställde Lydnad med att göra sig tillgänglig för Guds vilja och för andra människor. Det är ju verkligen att älska. Det är en så vacker definition av det i dagens samhälle, svåra ord. Lydnad förknippas ofta med mesighet, men vad är det egentligen för mesigt med att lyssna till någon som ser allt från ett så mycket tydligare perspektiv än någon människa kan göra och att handla respektfullt med någon annans behov i fokus?