magna

Mina första tydliga möten med gud var kortfattade och bryska, han lät inte alls som den milda och kärleksfulla gud jag fått beskriven för mig, ändå visste jag att det var gud och att den bryska rösten i mina drömmar ville mig väl. Det var så det började på allvar någonstans innan jag skulle fylla 30 år. Under några år fick jag budskap på olika sätt och även insikter, men jag upplevde det som att de stjälpte mer än hjälpte mig. Jag ville inte lyssna eftersom jag inte visste vad jag skulle göra av informationen, den passade inte in i det sammanhang som var mitt. En av insikterna var att inget mänskligt skulle kunna fylla det tomrum som fanns i mig. Det var en smärtsam insikt och jag fortsatte ändå att försöka fylla det själv genom bekräftelse, relationer och prestationer. Sommaren 2007 gick det inte längre, mitt liv fungerade inte och jag sökte mig till ett sammanhang där det fanns möjlighet att dela de här tankarna som rörde till det och där jag fick chans att få svar på viktiga frågor. Det sammanhanget var kyrkan. Här fanns underbara människor med öppna famnar, jag visste ganska snart att det här var rätt plats att vara på. Började gå på alphakursen för att få svar på frågor, samt en bättre kunskapsmässig grund. De viktigaste frågorna var utan att jag var klar över det från början ”älskar gud mig, är jag värd hans kärlek”, svaret på de frågorna blev ja i samband med att min tro blev stabil, efter det behövdes inga andra svar. Min ibland sviktande tro slutade svikta när jag under 2 timmars lopp fått en ikon föreställande Jesus med texten ”jag är vägen sanningen och livet” och en matchande ljusstake som ägarinnan plötsligt tyckt var min. Gåvorna gavs av två olika personer, 3 dagar efter att man under alphahelgen bett om att jag skulle få en starkare tro, vilket ingen av de två givarna kände till. Återigen, tydliga budskap, ändå tog det mig en halv dag att göra kopplingen till vad som hänt under helgen. Det här och möjligheten att utan rädsla ställa frågor och delta i en fantastisk gemenskap har betytt mycket. Det kristna kärleksbudskapet visades i handling och inte bara i ord. Nu vet jag att gud väljer det tilltal som var och en bäst förstår och jag hade på några sekunder irrat bort mig i tolkningar av vad jag hört om hans budskap kommit i form av en mild viskning. Det hade antagligen slutat med att jag ifrågasatt att jag ens hört något. Gud är en genialisk kommunikatör!