Gud älskar dig även då du inte själv gör det...

Vissa dagar kan det vara svårt att uppskatta den där människan som skall föreställa en själv. Man får lust att fråga "Vad håller du på med egentligen?!" Ens förvirrade egotrippade jag svarar med att fortsätta med den knasighet man för tillfället ägnar sig åt och det känns som att man bara frustrerat kan stå brevid och titta på.
I de stunderna är det så befriande om man kan lyckas vända sig till Gud och känna hans kärlek. En kärlek som ser igenom inkonsekventa och märkliga beteenden, för att istället se ett nervöst längtande människohjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0